Idag genomförde Karlskoga kommunfullmäktige årets sista sammanträde och därmed avslutades mitt första år som kommunpolitiker. Det har varit ett år som har varit oerhört givanande, där jag fått förmånen att tillskansat mig nya kunskaper och insikter; dels om det kommunala styret och våra interna processer men även om den breda kommunala verksamheten som bedrivs i Karlskoga. Samtidigt har jag fått knyta nya vänskapsband med både kollegor från både mitt egna parti, andra partier och våra grannkommuner.
När jag ser tillbaka på mitt första år måste jag framhålla att politik gör skillnad och även om man inte är en frontfigur så kan man påverka den politiska agendan. För mig har frågor kring säkerhet, civil beredskap och krishantering legat högt på agendan. Dels på grund av min bakgrund och profession men framförallt på grund av den oroliga omvärld som vuxit sig allt mörkare det senaste decenniet. Jag var en av de som tidigt identifierade och varnade för Rysslands allt aggressivare ton och militära upprustning.
Så, vad har Karlskoga kommunfullmäktige gjort under året? Bland annat har vi beslutat om att införa en fullmäktigeberedning kring civilt försvar och krisberedskap, reviderat Krisledningsnämndens reglemente, antagit kommunens it-säkerhetspolicy samt fastställt Karlskoga kommuns program för arbete med krisberedskap, civilt försvar och säkerhetsskydd. Däröver har kommunen fattat ett symboliskt viktigt beslut genom att inrätta ett vänortssamarbete med staden Shepetivka i västra Ukraina.
Jag vill förtydliga att jag varken vill eller kan ta åt mig äran för allt hårt arbete som genomförts av såväl politiker som tjänstemän. Men, jag vet att jag har haft ett finger med i den här utvecklingen och för detta känner jag en enorm stolthet och tillfredställelse. Samtidigt måste jag vara uppriktig; vi kommer från mycket låga nivåer i en tid där varje spenderad krona måste vägas mot andra intressen. Jobbet är inte klart bara för att ett antal styrande dokument nu är på plats, men vi är på gång!
1961 skrev den dåvarande socialdemokratiske statsministern, Tage Erlander, följande text:
Varje medborgare måste vara beredd att till det yttersta göra sin insats i det totala försvaret – inom krigsmakten, civilförsvaret, krigsproduktionen, folkförsörjningen, sjukvården, i hemmen.
Tage Erlander, Om Kriget Kommer, 1961
Även om broschyren, det politiska styret och vokabulärer förändrats med åren kan jag bara konstatera att Erlander hade rätt. Men också att här, i Karlskoga, – med våra skjutfält, vår försvarsindustri, vårt sjukhus, vårt föreningsliv, frivilligresurser samt all den samhällsviktig verksamhet som bedrivs i kommunal regi och av kommunala bolag – här bygger vi morgondagens totalförsvar.